De företeelser som klimatförändringen medför ger upphov till sådana fysiska risker och omställningsrisker inom finanssektorn som det är viktigt att aktörerna beaktar. Det är också viktigt att det finns tillräcklig och enhetlig information om objektens hållbarhetsfaktorer, eftersom investerarna allt oftare väljer hållbara investeringsobjekt. Hållbarhetsfaktorerna iakttas i regleringen av och i tillsynen över finanssektorn såväl med tanke på riskhanteringen som upplysningsskyldigheterna.

ESG-regleringen (Environmental, Social, Governance) har utvecklats snabbt: fastän en del av företagen redan länge kommunicerat om hållbarhet och investerarna visat intresse för hållbara investeringsobjekt, har regleringen som stöder detta utvecklats först under de senaste åren.

Förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar trädde i kraft år 2021. Samtidigt infördes hållbarhetsfaktorer i regleringen om försäkringsaktörer och inom banktillsynens tillämpades ECB:s vägledning om klimat- och miljörelaterade risker, som publicerades året innan. Tillsynsmyndig­heten har varit och är fortfarande med och utarbetar regleringen, och gällande skyldigheter och rekommendationer har införlivats som en del av tillsynen.

I riskhanteringen ska bankerna och försäkringsbolagen beakta både de fysiska riskerna och omställningsriskerna. Direkta risker är exempelvis direkta konsekvenser av översvämningar eller stormar som beror på klimatförändringen för aktörernas egna verksamhetsförutsättningar eller för de aktörer som de finansierar – exempelvis en översvämning eller storm förstör aktörens egna maskinsalar eller den infrastruktur som ställts som säkerhet för en kredit. Omställningsriskerna utgörs är å sin sida av till exempel anpassningskostnader som uppstår då företagen i allt större grad investerar i koldioxidsnåla och energieffektiva lösningar, eller av förluster för aktörerna på grund av plötsliga prissättningsändringar på marknaden.

Bankerna gjorde en självutvärdering och en verksamhetsplan som beaktar hållbarhets­riskerna

Det finns många slags hållbarhetsrisker i bankernas verksamhet. En viktig faktor inom företags­finansieringen är på vilket sätt de företag som finansieras tar hänsyn till hållbarhetsaspekterna i sin verksamhet – det är till exempel viktigt att beakta de långsiktiga riskerna förknippade med företag som verkar inom en koldriven sektor. I framtiden kan till exempel energieffektiviteten i en fastighet som utgör säkerhet för ett bolån indirekt inverka på lånets pris vid finansieringen av hushåll.

För bankerna utgör kreditriskerna ett betydande riskområde, men i lika grad ska även de klimat- och miljörelaterade riskerna beaktas i hanteringen av de operativa riskerna samt i hanteringen av marknads- och likviditetsrisker. Är bankens egna infrastrukturer skyddade från inverkan av naturfenomen och har man beaktat eventuella prisförändringar som hållbarhetsfaktorerna medför på marknaden?

Europeiska centralbanken publicerade i november 2020 en vägledning om klimat- och miljö­relaterade risker. I vägledningen ges riktlinjer särskilt för hur betydande banker som står under ECB:s direkta tillsyn förväntas beakta hållbarhetsriskerna i sin verksamhet. Avsikten är att i framtiden även tillämpa vägledningen i tillsynen av små inhemska banker. Utifrån vägledningen gjorde de betydande bankerna en självutvärdering och en verksamhetsplan för hanteringen av miljö- och klimatrelaterade risker år 2021.

EBAs riktlinjer om kreditgivning och övervakning trädde i kraft den 30 juni 2021. Enligt riktlinjerna ska bankerna ta hänsyn till de risker som är förknippade med ESG-faktorer vid kreditgivningen både med tanke på kundernas kreditrisk och med tanke på en miljömässigt hållbar utlåning.

ECB beredde år 2021 ett stresstest som särskilt fokuserar på klimatrelaterade risker och som togs i bruk vid ingången av 2022.

Finansinspektionen har också beaktat de klimat- och miljörelaterade riskerna både i bedöm­ningar­na av företaget under tillsyn och på sina tillsynsmöten med bankerna.

I Finland inverkar hållbarhetsriskerna på försäkringsbolagen särskilt via omställnings­riskerna

I Finland är de fysiska riskerna i anslutning till de försäkrade tillgångarna små i global jämförelse, men förändringar i regleringen, teknologier och konsumtionsvanorna inverkar också på försäk­ringsbolagens affärsmodeller. Den nuvarande försäkringsverksamheten kommer delvis att förändras eller försvinna i framtiden: redan nu håller en del av de europeiska försäkringsbolagen på att dra sig ur försäkringen av kolindustrin. Samtidigt skapar försäkringen av nya teknologier nya risker, till exempel försäkringen av elbilar och ren energi. De finländska försäkringsbolagen bör även beakta särskilt hur omställningsriskerna inverkar på investeringsverksamheten.

I Solvens II-regleringen, som är bindande för försäkringsbolagen, har det lagts till preciseringar vad gäller beaktandet av hållbarhetsfaktorer i riskhanteringen, riskhanteringsfunktionen, aktuarie­funktionen, ersättningspolicyn och i tillämpandet av försiktighetsprincipen. Hållbarhetsriskerna har inte tidigare nämnts separat i Solvens II-regleringen, men försäkringsbolagen har redan tidigare behövt kartlägga och beakta alla väsentliga risker i sin verksamhet, vilka även har omfattat hållbarhetsrisker.

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten Eiopa har gett ett ställningstagande om hur hållbarhetsriskerna ska beaktas i tillsynen över försäkringsbolagen. I försäkringsbolagens egen risk- och solvensbedömning (ORSA) bedöms även de risker som inte omfattas av solvens­regle­ringen, såsom förändringar orsakade av hållbarhetsfaktorer i placerings- och försäkringsverk­samheten. Finansinspektionen har rekommenderat att försäkringsbolagen snabbt tar i bruk åtminstone en kvalitativ bedömningsmetod också då det gäller klimatscenarier.

Finansinspektionen övervakar redan nu hållbarhetsriskerna både enligt det tillämpningsdokument som utfärdats av internationella samarbetsorganisationen för försäkringstillsynsmyndigheter IAIS och enligt Eiopas riktlinjer och vägledningar. Övervakningen täcker en god förvalt­ning, riskhantering, investeringsverksamhet och rapportering i försäkringsbolaget.

Tillräckliga och enhetliga upplysningar som stöd för investeringsbesluten

Förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar trädde i kraft 2021 och den gäller för upplysningar både på bolagsnivå och om enskilda finansiella produkter. Banker, livförsäkrings­bolag, vissa tilläggspensionsstiftelser och -kassor, finansmarknadsaktörer och värdepappers­företag ska offentliggöra sina policyer om hållbarhetsrisker på sina webbplatser.

Då de säljer sådana finansiella produkter som beaktar hållbarhetsriskerna, främjar egenskaper i anslutning till miljön och samhället eller vilkas mål är hållbara investeringar, ska de ge kunderna närmare upplysningar om dessa egenskaper och mål tillsammans med den övriga information som ges innan ett avtal ingås. Fondbolagen ska uppdatera sina tidigare fondprospekt att även omfatta upplysningar om hållbarhetsrisker och -faktorer. Möjligheterna för fonder att använda hållbarhets­termer i sitt namn har också begränsats.

Finansinspektionen såg över fondprospekten i detta avseende år 2021. Det förefaller som om den strängare regleringen styr i rätt riktning, dvs. att det inte lönar sig att på alltför lösa grunder marknadsföra en finansiell produkt som hållbar, eftersom det leder till skyldigheter att ge ytterligare upplysningar.

För närvarande har det inte noggrant fastställs på vilket sätt hållbarhetsupplysningarna ska utformas. Två tekniska standarder är emellertid under arbete, i vilka det noggrant fastställs vad upplysningarna ska innehålla och i vilka det finns färdiga modeller för hållbarhetsupplysningarna. Standarderna är avsedda att träda i kraft vid ingången av 2023. På så sätt blir upplysningarna enhetligare och mer jämförbara, vilket är viktigt både med tanke på investeraren och ur tillsynssynvinkel.

Vad betraktas som hållbart? Taxonomin ger kriterierna

Kriterierna för vad som är miljömässigt hållbart fastställs i taxonomiförordningen. I förordningen tas ställning till de klimatrelaterade kriterierna, men också till andra miljörelaterade kriterier: skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem, hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, förebyggande och begränsning av föroreningar samt omställning till en cirkulär ekonomi. Skyldigheterna att lämna hållbarhetsrelaterade upplysningar om klimatmålen trädde i kraft vid ingången av 2022: om exempelvis en fond marknadsför att den främjar klimatmålen enligt taxonomin, ska det i fondprospektet bland annat uppges på viket sätt och i vilken grad fondens investeringar uppfyller detta mål.

Enligt taxonomiförordningen ska även stora banker, försäkringsbolag och noterade bolag med över 500 anställda lämna hållbarhetsrelaterade upplysningar i sin verksamhetsberättelse eller som en separat redogörelse första gången redan 2022.

Skyldigheterna som gäller hållbarhetsrelaterade upplysningar styr indirekt även den övriga verksamhetens hållbarhet. Då exempelvis kreditinstituten i framtiden ska rapportera sin gröna utlåning, innebär det i praktiken att hållbarhetsfaktorerna inverkar på utlåningen eller prissättningen av den. Ett exempel på detta i Finland är den beredskapskredit som UPM avtalat om och vars pris är beroende av hur UPM lyckas med sina biodiversitetsmål. Även de hållbara investerings­objek­tens popularitet bland investerarna styr finansieringen till hållbara objekt och främjar på så sätt uppnåendet av hållbarhetsmålen även inom andra sektorer.