Exempel och vanliga frågor om virtuella valutor och lanseringen av dem (Initial Coin Offering)

Vad betyder virtuell valuta, kryptovaluta, kryptotillgångar, ICO eller plånbok för virtuella valutor?

Virtuell valuta och kryptovaluta

Virtuella valutor definieras i det nya direktivet mot penningtvätt ¹⁾. Gemensamt för virtuella valutor är att

• de inte har emitterats eller garanterats av en centralbank eller en offentlig myndighet
• de inte nödvändigtvis är kopplade till en rättsligt etablerad valuta (lagligt betalningsmedel)
• de inte har rättslig status som valuta eller pengar
• de godtas av fysiska eller juridiska personer såsom betalningsmedel
• de kan överföras, lagras och handlas elektroniskt.

En av de mest kända virtuella valutorna är Bitcoin, en decentraliserad virtuell valuta som kan växlas mot ett lagligt betalningsmedel, såsom euro. Bitcoin är också den första kryptovalutan, dvs. en virtuell valuta som grundar sig på en krypteringsalgoritm. Kryptovalutor bygger på publika och privata nycklar, som används för att överföra värde mellan två personer och som krypteras före varje transaktion.

Kryptotillgångar

Bitcoin och andra virtuella valutor kan betraktas som en form av tillgångar, men enbart så länge som det finns en välfungerande marknad för dem. Virtuella valutor och kryptovalutor går allt oftare under benämningen kryptotillgångar eller virtuella tillgångar. Till exempel arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism FATF (Financial Action Task Force) vid OECD använder i sina rekommendationer och riktlinjer termerna ”virtual asset” och ”virtual asset service provider” (VASP). Bitcoin och övriga virtuella valutor är trots allt ett relativt litet fenomen och har åtminstone för närvarande ingen inverkan på finansmarknaden eller den finansiella stabiliteten.

ICO (Initial Coin Offering) och utgivning av virtuella valutor

I samband med virtuella valutor används också begreppet ICO (initial coin offering), som är ett sätt att lansera en ny virtuell valuta. ICO är ett sätt för företag eller produktutvecklingsprojekt att samla in riskfinansiering. Med begreppet avses förhandsförsäljning av antingen en ny virtuell valuta eller s.k. tokens.

Egenskaperna hos nya virtuella valutor som ges ut genom ICO kan variera betydligt beroende på hur ICO genomförs. Virtuella valutor kan grovt sett klassificeras i tre kategorier. På marknaden finns också hybrider som kombinerar egenskaper från flera olika kategorier.

1. Virtuella valutor som liknar betalningsmedel och som ursprungligen skapats som alternativ till traditionella valutor för att användas som betalningsmedel också för andra än utgivarens tjänster. Den mest kända virtuella valutan av denna typ är Bitcoin.
2. Virtuella valutor som kan användas för att betala för en viss nyttighet (s.k. utility coin), till exempel utgivarens varor eller tjänster. Oftast är varorna eller tjänsterna i ett mycket tidigt utvecklingsskede när den virtuella valutan som accepteras som betalningsmedel för dem ges ut.
3. Virtuella valutor som likställs med finansiella instrument, vilket betyder att den virtuella valutan kan ha samma egenskaper som till exempel värdepapper, såsom röstandelar eller äganderätt eller förväntad avkastning. Bland annat den engelska termen ”security token” hänvisar till virtuella valutor av denna typ.

Stablecoin är en benämning för virtuella valutor vars värde har bundits till en bestämd underliggande egendom, såsom fiatpengar, nyttigheter, fast egendom eller finansiella instrument. Syftet med denna koppling är vanligtvis att lindra kraftiga och plötsliga värdefluktuationer, som är typiska för många virtuella valutor.

I likhet med andra virtuella valutor, finns det också stora skillnader mellan olika typer av stablecoin, till exempel vad gäller deras underliggande teknologi, egenskaper och användningssätt. Vilken reglering som tillämpas på den virtuella valutan bedöms från fall till fall utgående från dess egenskaper.

Tillhandahållare av plånböcker för virtuella valutor

Med en tillhandahållare av plånböcker för virtuella valutor avses en fysisk person eller sammanslutning som erbjuder tjänster för att i sina kunders räkning inneha, förvara och överföra virtuella valutor. Det är skäl att lägga märke till att även verksamhet där virtuella valutor innehas för någon annans räkning betraktas som tillhandahållande av en plånbok för virtuella valutor. Utläggning av lagringen av virtuella valutor till en teknisk tjänsteleverantör åsidosätter inte företagets skyldighet att registrera sig som tillhandahållare av plånböcker för virtuella valutor, om företaget trots det innehar den verkliga bestämmanderätten om hur kundmedel förvaltas.

Risker med virtuella valutor

De virtuella valutasystemens säkerhet, integritet och saldo grundar sig på ömsesidigt förtroende mellan systemanvändarna. Värdebildningen inom virtuella valutasystem står inte under Finansinspektionens eller någon annan myndighets tillsyn.

Virtuella valutor används primärt som spekulativa investeringsobjekt och deras funktion som betalningsmedel är sekundär. Ingen garanterar deras värde, varför deras marknadsvärden fluktuerar kraftigt. Av den anledningen är Bitcoin eller andra virtuella valutor inte ett verkligt alternativ till pengar och inte heller något bra betalningsmedel. Virtuella valutor är också förenade med en risk för penningtvätt och finansiering av terrorism, och de utnyttjats i stor omfattning i brottslig verksamhet. Finansinspektionen har varnat för riskerna med virtuella valutor.

Vilken lagstiftning gäller för handel med eller utgivning av virtuella valutor, mottagande av dem som betalningsmedel eller tillhandahållande av plånböcker för virtuella valutor?

Personer som handskas med virtuella valutor ska beakta tillämpliga regelverk och också vara medvetna om reglering som är under arbete.

Femte penningtvättsdirektivet och lagen om tillhandahållare av virtuella valutor

Virtuella valutor har förknippats med en hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism. De har dessutom utnyttjats i stor omfattning i annan brottslig verksamhet. Revidering av EU:s direktiv om penningtvätt, det s.k. femte penningtvättsdirektivet, tog in växelplattformar för virtuella valutor och tillhandahållare av plånböcker för virtuella valutor i lagstiftningen.

Lagstiftningen trädde nationellt i kraft den 1 maj 2019 genom lagen om tillhandahållare av virtuella valutor (572/2019). Enligt den nya nationella lagstiftningen får näringsidkare tillhandahålla tjänster i anslutning till virtuella valutor endast om de är registrerade som tillhandahållare av virtuella valutor i enlighet med lagen om tillhandahållare av virtuella valutor. I lagen avses med en tjänst i anslutning till virtuella valutor utgivning av virtuella valutor, växelplattformar för virtuella valutor och tillhandahållande av virtuella plånböcker. Den nationella lagstiftningen är mer omfattande än det femte penningtvättsdirektivet. Finansinspektionen för ett register över tillhandahållare av virtuella valutor. Anvisningar för registrering finns på Finansinspektionens webbplats i avsnittet Tillhandahållare av virtuella valutor.

Lagen om tillhandahållare av virtuella valutor innehåller också bestämmelser om bland annat tillhandahållarens skyldigheter att bevara handlingar och uppgifter, förvara kundmedel och ha kännedom om sina kunder. Förfaranden som gäller tillhandahållarens skyldighet att skydda och förvara kundmedel och ha kännedom om sina kunder har också utfärdats i Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar 4/2019.

Personer som investerar i, utvinner eller tar emot virtuella valutor som betalningsmedel ska beakta Skatteförvaltningens detaljerade anvisningar

Investerare som köper och säljer virtuella valutor ska beakta Skatteförvaltningens anvisning om inkomstbeskattning av virtuella valutor. Aktörer som tar emot virtuella valutor som betalningsmedel eller utvinner virtuella valutor genom mining bör sätta sig in i Skatteförvaltningens anvisning.

Vilken lagstiftning som tillämpas på växelplattformen för virtuella valutor är delvis beroende av typen av virtuella valutor som handlas i tjänsten och organisationen av betalningsförmedlingen

Aktörer som tillhandahåller växelplattformar för virtuella valutor ska ingående studera de virtuella valutor som ska handlas. Det är växelplattformens ansvar att reda ut karaktären av respektive virtuell valuta som växlas och i synnerhet bedöma om enskilda virtuella valutor likställs med överlåtbara värdepapper eller något annat finansiellt instrument enligt 1 kap. 14 § i lagen om investeringstjänster (747/2012). Definitionen av ett värdepapper finns i 2 kap. 1 § i värdepappersmarknadslagen (746/2012). Lagstiftningen om handel med finansiella instrument är teknikneutral och tillämpas på växelplattformar som driver handel med sådana virtuella valutor som klassificeras som finansiella instrument. Av detta följer att registrering enligt lagen om tillhandahållare av virtuella valutor i sig inte ger tillstånd att idka handel med finansiella instrument.

Enligt lagen om tillhandahållare av virtuella valutor ska växelplattformen för virtuella valutor registrera sig hos Finansinspektionen, men i regel krävs inget annat tillstånd eller någon annan registrering så länge som handeln sker endast med virtuella valutor som liknar betalningsmedel och/eller som är avsedda för att betala för en viss nyttighet. Om växelplattformen tar emot fiatpengar (till exempel euro) av en köpare eller förmedlar fiatpengar till en säljare, ska aktören beakta regleringen om betalningsinstitut, som kan bli tillämplig beroende på affärsmodellen. Mer information om verksamhetstillstånd för betalningsinstitut finns på Finansinspektionens webbplats i avsnittet Auktorisationer och registreringar.

Viktigt att utreda den virtuella valutans egenskaper före genomförande av ICO

Vilken reglering som tillämpas på en ICO ska alltid bedömas från fall till fall, eftersom det finns stor variation i egenskaperna av de virtuella valutor som ges ut genom ICO och flera olika sätt att genomföra en ICO. Den viktigaste frågan kring genomförandet gäller den lanserade virtuella valutans karaktär och vad valutan ger rätt till.

Värdepappersmarknadslagstiftningen är teknikneutral. Även virtuella valutor som ges ut genom ICO kan omfattas av definitionen av ett värdepapper eller ett finansiellt instrument. Ett värdepapper är enligt lagen omsättningsbart och det har satts eller kommer att sättas i omlopp bland allmänheten tillsammans med flera andra värdepapper som utfärdats över identiska rättigheter. 

Finansinspektionen använder en frågelista för att bedöma om en virtuell valuta som lanseras genom ICO ska betraktas som ett värdepapper. Om den virtuella valutan betraktas som ett värdepapper, ska lagstiftningen om emission av värdepapper tillämpas.
Även om den virtuella valutan inte betraktas som ett värdepapper eller ett finansiellt instrument, ska utgivaren utöver lagen om tillhandahållare av virtuella valutor och den därav följande registreringsskyldigheten också beakta allmänna bestämmelser i konsumentskyddslagstiftningen, såsom bestämmelser om distansförsäljning.

Vad gör jag om den virtuella valutan som lanseras genom ICO klassificeras som ett värdepapper?

Om den virtuella valuta som lanseras genom ICO klassificeras som ett överlåtbart värdepapper, ska utgivaren följa förutom lagen om tillhandahållare av virtuella valutor också värdepapperslagstiftningen. Utgivaren kan då ha skyldighet att bl.a. upprätta och offentliggöra ett prospekt. Mer information om prospektlagstiftningen finns på Finansinspektionens webbplats i avsnittet Erbjudande av värdepapper och prospekt.

Även om utgivaren inte har skyldighet att offentliggöra prospekt, ska aktören följa värdepappersmarknadslagens allmänna principer, se speciellt kap. 1.

Utgivaren ska sätta sig in i prospektlagstiftningen och reservera tillräckligt med tid för att upprätta prospektet. Finansinspektionen har 20 bankdagar på sig att godkänna prospektet efter det att prospektet med alla relevanta uppgifter har överlämnats till den för godkännande.

Finansinspektionens rådgivning till aktörer som genomför ICO och andra som planerar verksamhet med virtuella valutor

Finansinspektionen har en centraliserad rådgivningstjänst för nya finansiella tjänsteleverantörer, Innovation HelpDesk. Skicka frågorna per e-post till Innovation-HelpDesk och bifoga en så detaljerad beskrivning av den planerade verksamheten som möjligt. Aktörer som planerar att genomföra ICO ska bifoga svar på listan av frågor som Finansinspektionen använder för att bedöma om den virtuella valutan har karaktären av ett värdepapper. Det rekommenderas att också bifoga ett preliminärt ”white paper”.

Tänk också på detta

Registrering enligt lagen om tillhandahållare av virtuella valutor ger inte rätt att utöva finansiell affärsverksamhet som föreskrivs om annanstans i lagstiftningen. På samma sätt ger registrering eller verksamhetstillstånd som beviljats med stöd av annan lagstiftning inte rätt att utöva affärsverksamhet som hänför sig till virtuella valutor, förutom om tjänsten i anslutning till virtuella valutor tillhandahålls sporadiskt.

I all verksamhet med virtuella valutor bör aktörerna också beakta att lagstiftningen utvecklas. Regleringen av virtuella valutor är just nu ett mycket aktuellt tema i Europa och alla som är verksamma inom området bör också noggrant följa med eventuella ändringar i den internationella lagstiftningen. Utvecklingen av lagstiftningen kan också påverka Finansinspektionens framtida syn på behovet av verksamhetstillstånd och registreringar som hänför sig till dessa tjänster. Finansinspektionen kan ompröva sin syn på ovan diskuterade frågor om ändringar i lagstiftningen ger anledning till det.

^{1) Enligt definitionen är virtuella valutor en digital värderepresentation som inte emitterats eller garanterats av en centralbank eller en offentlig myndighet, som inte nödvändigtvis är kopplad till en rättsligt etablerad valuta och som inte har rättslig status som valuta eller pengar, men som godtas av fysiska eller juridiska personer såsom betalningsmedel och som kan överföras, lagras och handlas elektroniskt.}