Den juridiska karaktären av Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar

1. Föreskrifter

De föreskrifter som Finansinspektionen meddelar är bindande rättsregler som måste följas. Enligt 80 § i grundlagen kan myndigheter genom lag bemyndigas att utfärda föreskrifter, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande ska vara exakt avgränsat. Finansinspektionen meddelar föreskrifter endast med stöd av och inom ramen för rättsliga bestämmelser som ger Finansinspektionen behörighet att ge ut föreskrifter.

I Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar presenteras föreskrifterna under rubriken "Föreskrift". Under rubriken presenteras inte andra bindande rättsregler (t.ex. bestämmelser i lagen) eller Finansinspektionens icke-bindande anvisningar.

De bestämmelser i lagen som ger rätt att meddela föreskrifter och som utgör grunden för föreskrifterna markeras tydligt före föreskrifterna. Om syftet med föreskriften är nationellt verkställande av en artikel i EU-direktivet kan en hänvisning till artikeln skrivas ut.

2. Anvisningar

Enligt 3 § i lagen om Finansinspektionen ska Finansinspektionen bland annat främja goda förfaranden på finansmarknaden och främja tillförlitligheten i tillsynsobjektens styr- och övervakningssystem. Dessa uppgifter förverkligas med de anvisningar som meddelas i Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar. Anvisningarna syftar även till att öka rättssäkerheten genom att finansmarknadsaktörerna känner till Finansinspektionens tolkning av bestämmelsen i lagen.

I Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar presenteras anvisningarna under rubriken "Anvisning". I Finansinspektionens anvisningar presenteras i första hand:

1. Finansinspektionens tolkningar av innehållet i lagar eller andra bindande bestämmelser;
2. Finansinspektionens rekommendationer och andra icke-bindande verksamhetsanvisningar till tillsynsobjekten och övriga finansmarknadsaktörer.

Under Anvisningar presenteras Finansinspektionens bedömning av hur lagen ska tolkas eller tillämpas i olika situationer. Tolkningarna formuleras så att det är klart för läsaren att det handlar om Finansinspektionens tolkning och inte ett i lagtexten framfört entydigt krav. Detta sker genom att använda uttrycket ”Enligt Finansinspektionens tolkning…”.  I samband med tolkningen anförs tydligt det lagrum till vilket tolkningen hänför sig. Om tolkningen grundar sig på detaljmotiveringar i regeringens proposition ingår en hänvisning till punkten i de relevanta motiveringarna. Om det handlar om ett direkt lån av regeringens proposition utan en kompletterande tolkning av FI, inleds punkten med uttrycket ”Enligt regeringens proposition x/20xx…”

Finansinspektionens rekommendationer skrivs så att läsaren förstår att det handlar om en icke-bindande anvisning. Detta sker så att i rekommendationstexten används uttrycket ”Finansinspektionen råder xx till…”

I syfte att skapa klarhet i anvisningarnas sammanhang är det ofta också nödvändigt att beskriva de bestämmelser i lagen som Finansinspektionens anvisningar hänför sig till. Lagstiftningen beskrivs i allmänhet som en introduktion före Finansinspektionens kompletterande anvisningar om ämnesområdet. I syfte att göra anvisningarna mer förståeliga kan det i vissa situationen möjligt att beskriva lagstiftningen under rubriken ”Anvisningar” i anslutning till Finansinspektionens anvisningar.

Finansinspektionens anvisningar är inte bindande rättsregler. Om ett tillsynsobjekt eller någon annan finansmarknadsaktör inte iakttar Finansinspektionens rekommendation, kan Finansinspektionen därigenom inte ingripa i verksamheten därför att de brutit mot en bindande bestämmelse. Det är dock skäl att notera att om ett tillsynsobjekt eller någon annan finansmarknadsaktör agerar i strid med Finansinspektionens tolkning av lagen, kan Finansinspektionen ingripa i verksamheten på grund av brott mot lagen.