Aktier som återbetalbara medel

​​FIVA 1/01.02/2018

Tolkning

Såsom återbetalbara medel enligt 1 kap. 6 § i kreditinstitutslagen (610/2014, nedan även KIL) betraktas enligt Finansinspektionens tolkning sådana aktier som erbjudits till allmänheten för teckning och som det emitterade bolaget som bedriver utlåning har förbundit sig att på anfordran lösa in av tecknaren under bolagets verksamhetstid. 

Övergångsperiod

Tolkningen tillämpas från och med den 30 september 2019. Tolkningen tillämpas inte på aktier som har emitterats innan tolkningen började tillämpas.

Bakgrund

Enligt kreditinstitutslagen är affärsverksamhet som består i att från allmänheten ta emot återbetalbara medel och erbjuda krediter eller annan finansiering för egen räkning kreditinstitutsverksamhet (1 kap. 5 § i KIL). Med återbetalbara medel avses medel som inlånats i affärsverksamhet (1 kap. 6 § i KIL). Kreditinstitutsverksamhet får inte bedrivas utan koncession (2 kap. 1 § i KIL). Koncession för kreditinstitut beviljas av Europeiska centralbanken på ansökan som riktas till Finansinspektionen (4 kap. 1 § i KIL). Koncessionsplikten för kreditinstitut är nödvändig för att säkerställa den finansiella stabiliteten och skyddet av kunder. Kapitalkraven för kreditinstitut ska sörja för att instituten har en tillräcklig kapitalbas för att täcka sina risker.

Finansinspektionen har fäst uppmärksamhet vid bolag som bedriver utlåning utan koncession och finansierar sin verksamhet genom att erbjuda sina aktier till allmänheten. Bolagen har förbundit sig att på anfordran betala tillbaka teckningspriset för aktien till aktieägaren. Till aktien har också andra kännetecken som är typiska för skulder kopplats. För aktiens egenskaper redogörs närmare nedan i stycket Motiveringar.

Målet med övergångsperioden är att bereda bolagen en möjlighet att anpassa sin verksamhet efter tolkningen.

Motiveringar

Det finns ingen harmoniserad definition av begreppet återbetalbara medel inom EU. Enligt motiveringarna i EU-regelverk är dock avsikten att begreppen kreditinstitut och övriga återbetalbara medel ges ett så omfattande innehåll som möjligt. För ett omfattande begreppsinnehåll talar också EU-domstolens rättspraxis, enligt vilken det handlar om finansiella instrument för vilka det har ingåtts ett avtal om återbetalning av de medel som betalats. Avgörande för fastställandet av vilka finansiella instrument som begreppet ska omfatta är instrumentets innehåll och inte i vilken form instrumentet har emitterats.

Med återbetalbara medel avses enligt finsk lag medel som inlånats i affärsverksamhet. Finansinspektionen anser att definitionen syftar på att återbetalbara medel ska uppfylla de allmänt godtagbara särdragen för en skuld (främmande kapital). I förarbetena till kreditinstitutslagen konstateras uttryckligen att finansiering i eget kapital inte utgör sådana återbetalbara medel som avses i lagen. ¹ Motiveringarna till lagen härstammar från början av 1990-talet. Den gällande aktiebolagslagen från 2006 (624/2006, nedan även ABL) ger bolagen större frihet att besluta om den emitterade aktiens egenskaper än vad som var möjligt enligt den lag om aktiebolag (734/1978) som var i kraft i början av 1990-talet. Aktieägaren kunde till exempel inte fråntas sin rätt att delta i bolagsstämman och till aktien kunde inte en sådan inlösenmöjlighet som gäller den aktuella aktien kopplas.  Att åberopa förarbetena till den nationella kreditinstitutslagstiftningen är därför problematiskt när det gäller finansiering i eget kapital.

De aktier som tolkningen avser har erbjudits till allmänheten för teckning. Teckningstiden kan ha pågått flera år, dvs. den har i praktiken varit fortlöpande. Aktien har emitterats i enlighet med aktiebolagslagen. Teckningspriset för aktien har tagits upp i fonden för inbetalt fritt eget kapital (8 kap. 2 § i ABL). Aktien är efterställd till bolagets skulder och saknar säkerhet.

De nu aktuella bolagen har förbundit sig att på anfordran lösa in aktien av tecknarna under bolagets verksamhetstid till exempel inom 14 dagar från det att krav på inlösen har framställts. Villkor för inlösen är i bolagsrättsligt hänseende att emittenten förfogar över utdelningsbara medel, inte är insolvent eller blir insolvent till följd av utdelningen (13 kap. 5 och 2 § i ABL). Till aktierna har också kopplats en kombination av andra kännetecken som är typiska för skuldinstrument: aktiernas oöverlåtbarhet ² och outdelningsbarhet, jämstora, regelbundna utdelningar ³ och avsaknad ⁴ av sådana förvaltningsrättigheter som aktier medför i bolag, såsom rätt att delta i bolagsstämma och rösträtt.

De aktier som tolkningen avser fungerar som ett skuldinstrument. De ovan nämnda bolagsrättsliga villkoren för inlösen definierar endast när och i vilken utsträckning medel kan återbetalas (delas ut). Kännetecknande för en skuld är att den ska betalas tillbaka. Mot bakgrund av speciallagstiftningen om kreditinstitut handlar det i de nu aktuella aktierna om finansiella instrument för vars del en bindande överenskommelse om återbetalning av de betalda medlen har ingåtts.

Efterlevnaden av kreditinstitutslagstiftningen övervakas av Finansinspektionen tillsammans med Europeiska centralbanken. Till grund för denna tolkning ligger uttryckligen kreditinstitutslagstiftningen. Även om ett finansiellt instrument har emitterats som aktie enligt aktiebolagslagen, följer av detta inte omedelbart att instrumentet faller utanför begreppet återbetalbara medel. Det faktiska innehållet i det finansiella instrumentet ska beaktas vid bedömningen.

Tolkningen tar inte ställning till koncessionsplikten för enskilda aktörers verksamhet. De nu aktuella bolagens verksamhet utgör kreditinstitutsverksamhet och kräver koncession endast om bolagens verksamhet uppfyller lagens samtliga rekvisit för koncessionsplikt.

Regelverk

Återbetalbara medel enligt nationell lag och EU-regelverk

Enligt artikel 4.1 första stycket i EU:s kapitalkravsförordning⁵ avses med kreditinstitut ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning. Enligt 1 kap. 5 § 1 mom. i KIL avses med kreditinstitutsverksamhet affärsverksamhet som består i att från allmänheten ta emot återbetalbara medel samt i att erbjuda krediter eller annan finansiering för egen räkning.

Med återbetalbara medel avses enligt 1 kap. 6 § i KIL medel som inlånats i affärsverksamhet. Begreppet ”andra återbetalbara medel” definieras inte i EU-lagstiftningen. EU-domstolen har tagit ställning till begreppet ”andra återbetalbara medel” i fall C-366/97⁶ i samband med en straffprocess enligt följande:

”Uttrycket "andra återbetalbara medel” [...] avser inte enbart finansiella instrument som är av sådan karaktär att de skall återbetalas, utan även finansiella instrument som inte är av sådan karaktär men för vika det har ingåtts ett avtal om återbetalning av de medel som betalats.”

Enligt motiveringarna till kreditinstitutsdirektivet⁷ gäller

”I syfte att skydda sparmedel och för att skapa lika konkurrensvillkor mellan kreditinstitut, bör åtgärderna för att samordna tillsynen över kreditinstitut vara tillämpliga på samtliga kreditinstitut.”⁸

”Samordningen bör därför vara så omfattande som möjligt och gälla alla institut, vars verksamhet består i att ta emot återbetalbara medel från allmänheten, antingen genom insättningar eller i annan form, såsom fortlöpande utgivning av obligationslån och andra jämförbara värdepapper, samt att bevilja kredit för egen räkning.”⁹

Enligt kreditinstitutsdirektivet är syftet med direktivet och EU:s kapitalkravsförordning att säkerställa en tillräcklig solvens inom kreditinstituten.¹⁰ Finansinspektionen bedömer att denna tolkning för sin del bidrar till att uppfylla de mål för EU-regelverket som beskrivs ovan.

Tillämpliga lagrum

1 kap. 3, 5 och 6 § och 2 kap. 1–3 § i KIL.

Artikel 4.1 första stycket i EU:s kapitalkravsförordning.

Annan relevant lagstiftning

Enligt 20 kap. 1 § 2 mom. 1 punkten i KIL är bestämmelser och beslut som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen (878/2008) för vars försummelse påförs påföljdsavgift bland annat bestämmelsen om koncessionsplikt för kreditinstitutsverksamhet i 2 kap. 1 § i KIL och bestämmelsen om kreditinstituts ensamrätt att ta emot återbetalbara medel i 2 kap. 2 § i KIL.

Enligt 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen ska påföljdsavgift påföras den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot de bestämmelser eller beslut som avses i bland annat 20 kap. 1 § i KIL.

Enligt 21 kap. 2 § i KIL ska den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bedriver kreditinstitutsverksamhet utan koncession enligt 2 kap. 1 § i KIL dömas till böter eller fängelse i högst ett år för kreditinstitutsbrott, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för den föreskrivs på något annat ställe i lag.

Enligt 22 kap 1 § i KIL kan Finansinspektionen förbjuda den som handlar i strid med denna lag att fortsätta eller upprepa det lagstridiga förfarandet samt samtidigt ålägga denne att återkalla, ändra eller rätta förfarandet, om detta ska anses vara behövligt för uppnående av målen för tillsynen av finansmarknaden. Enligt 2 kap. kan Finansinspektionen förena förbud eller beslut som avses i 1 § med vite.

Enligt 4 kap. 1 § i KIL beviljar Europeiska centralbanken¹¹ koncession för kreditinstitut på ansökan som ska riktas till Finansinspektionen.

Annan relevant information

Pressmeddelande

Begäran om utlåtande 31.1.2018 och utlåtanden från remissinstanser (utlåtande.fi)

Övriga utlåtanden:
Finansministeriet (på finska)
GF Money Oy ja GF Money Consumer Finance Oy (på finska)
Bokföringsnämnden (på finska)

Upplysningar:

Enhetschef, ledande rådgivare Sonja Lohse, telefon 09 183 53 11

¹ RP 295/1992 rd, s. 23. För ett omfattande innehåll av begreppet återbetalbara medel talar också den nationella lagstiftarens viljeyttring, enligt vilken ”[---] det instrument som verifierar skuldförhållandet och dess förmånsrätt i förhållande till andra borgenärer i sig saknar betydelse med tanke på definitionen [av medel som ska återbetalas].”
² Av aktiens oöverlåtbarhet kan följa att investeraren inte har möjlighet att få tillbaka sina medel på annat sätt än genom att bolaget löser in aktien.
³ Sådana utdelningar kan de facto betraktas som fast ränta.
⁴ I rättslitteraturen behandlas sådana rättigheter som aktieinnehav traditionellt medför, såsom rätten till utdelning och rätten att delta i bolagsstämma. Enligt 5 kap. 6 § 1 mom. i ABL har varje aktieägare rätt att delta i bolagsstämman. Enligt rättslitteraturen kan denna aktieägarnas rätt inte begränsas.
⁵ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.
⁶ Dom 11.2.1999, EU:C:1999:71.
⁷ Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 
⁸ Stycke 12 i ingressen i kreditinstitutsdirektivet
⁹ Stycke 14 i ingressen i kreditinstitutsdirektivet
¹⁰ Stycke 34 i ingressen i kreditinstitutsdirektivet. Se också stycke 32 i ingressen i EU:s kapitalkravsförordning. I stycke 11 i motiveringarna till EU-domstolens ovan nämnda avgörande ges bakgrundsinformation till ställningstagandet om begreppet andra återbetalbara medel genom att framhålla betydelsen av konsumentskydd i bankbranschen bland annat med hjälp av bankernas kapitaltäckning: ”Det är bland annat nödvändigt att skydda konsumenter mot skador till följd av banktransaktioner som utförs av verksamheter vilka inte respekterar solvenskraven eller vilkas ledning inte uppfyller de nödvändiga kraven på yrkeskunnande eller moral”.
¹¹ I ECB:s offentliga tillståndsanvisningar hänvisas likaså till EU-domstolens avgörande i ärendet C-366/97 om tolkningen av begreppet återbetalbara medel.