Tillsynsmeddelande 15.12.2022 – 59/2022

Temabedömning om obefogade begränsningar av banktjänster för högriskkunder

Finansinspektionen har under året utrett omotiverade begränsningar av banktjänster för högriskkunder och förekomsten av det så kallade de-risking-fenomenet i Finland genom en temabedömning riktad till bankerna. I bedömningen utreddes de faktorer som kan leda till att en kundrelation nekas, tjänsterna begränsas och en kundrelation avslutas.  

Temabedömningens slutsatser

Utifrån svaren på temabedömningen kan man se att antalet avslag på kundansökningar från juridiska personer samt antalet uppsägningar av gällande kundrelationer hade ökat kännbart under granskningsperioden (2019–2021).

Enbart utifrån de uppgifter om antal samt de huvudsakliga avslags- och uppsägningsgrunder som bankerna meddelat kan man ändå inte direkt dra slutsatsen att bankerna i Finland i stor utsträckning skulle neka eller säga upp kundrelationer obefogat när det gäller högriskkunder eller hela kundgrupper utan att fallspecifikt bedöma de risker som hänför sig till kundrelationerna.

Av utredningen framgick att de huvudsakliga orsakerna till att kundrelationer nekas och sägs upp är mycket varierande. När beslut fattas tillmäts vid sidan av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism ofta bland annat synpunkter i anslutning till högriskkunders produktivitet, anseenderisker i anslutning till kundrelationer och bankens riskaptit betydelse.

Av de interna anvisningar och processanvisningar som bankerna lämnade in framgick att åtminstone en del av bankerna bedömde de risker som hänför sig till kundrelationer fallspecifikt och gör en helhetsbedömning av riskerna. I denna temabedömning har det inte varit möjligt att i detalj utreda på vilket sätt och hur mångsidigt bankerna de facto bedömer de risker som hänför sig till en enskild kundrelation och sin förmåga att hantera dessa risker.

Dessutom är det skäl att beakta att om bankens riskaptit är mycket låg, kan slutresultatet vara motsvarande situation som om banken kategoriskt skulle begränsa kundrelationerna på samma sätt som i fråga om kundgrupper som den bedömt som högriskkunder.

Rekommendationer till bankerna

Finansinspektionen uppmanar bankerna att beakta följande saker som framkommit i temabedömningen:

Tillgången på banktjänster

Finansinspektionen uppmärksammar bankerna på att de förutom riskhanteringen i anslutning till penningtvätt och finansiering av terrorism ska noggrant bedöma konsekvenserna av sina åtgärder med avseende på finansiell inkludering (financial inclusion). I bedömningen bör man beakta vilka konsekvenser det har för en kunds eller kundgrupps ställning att de inte har möjlighet att använda vissa produkter eller tjänster. Målet borde vara balans mellan hur man å ena sidan undviker och hanterar risker och å andra sidan tryggar rättvisa förutsättningar för ekonomisk verksamhet och tillgången på nödvändighetstjänster i samhället.

Finansinspektionen påminner också bankerna om vikten av att iaktta lagstiftningen om likabehandling och uppmanar dem att främja likabehandling i allt serviceutbud.

Bedömning av risker i anslutning till kundrelationer

Finansinspektionen förutsätter inte att det inte ska finnas några som helst risker för penningtvätt och finansiering av terrorism i bankernas verksamhet. Bankerna ska emellertid ha lämpliga förfaranden för att identifiera, bedöma och förstå de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som de exponeras för i sin verksamhet och vidta proportionerliga åtgärder i förhållande till riskerna.

Finansinspektionen uppmärksammar bankerna på att deras förfaranden för kundkännedom inte får leda till att användningen av banktjänster förhindras orimligt. När man bedömer vad som är skäliga begränsningsåtgärder bör man också beakta de särskilda orsakerna till att en kund har svårt att lämna de uppgifter som krävs.

Riskaptit

Finansinspektionen uppmärksammar bankerna på att de bör utarbeta skriftliga riktlinjer för riskaptit på lång sikt, som dessutom borde godkännas av den högsta ledningen1. Omfattningen av riktlinjerna för riskaptit och det detaljerade innehållet bör ställas i proportion till storleken på företaget under tillsyn samt arten och omfattningen av dess verksamhet. Det är också väsentligt att säkerställa att planeringen av verksamhet och beslutsfattandet även i praktiken avspeglar den riskaptit som banken fastställt.

Dokumentation av information

Finansinspektionen anser att för att förbättra den egna helhetsbilden av risktagningen och riskförståelsen vore det nyttigt om bankerna skulle samla in information om 

  • vilka åtgärder banken har vidtagit för att fullgöra skyldigheten som gäller kundkännedom, och
  • i hur många fall och på vilka grunder har man vägrat att upprätta en ny kundrelation eller avslutat en kundrelation.

Finansinspektionens fortsatta åtgärder

I sin tillsynsverksamhet bör Finansinspektionen följa huruvida företagen under tillsyn har lämpliga förfarandena för kundkännedom och hur förfarandena för kundkännedom i praktiken baseras på riskerna.

Bakgrund

Flera internationella rapporter tyder på att banker och andra finansinstitut de senaste åren har begränsat tillgången till sina tjänster för högriskkundgrupper mera än tidigare.

Det kan vara fråga om ett fenomen där ett finansinstitut i stället för att hantera riskerna försöker obefogat undvika den risk som hänför sig till en kundrelation genom att antingen avsluta eller begränsa affärsrelationer med kunder eller rentav hela kundgrupper som finansinstitutet bedömer som högriskkunder (de-risking-fenomenet). Då bedömner finansinstitutet inte fallspecifikt de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som hänför sig till en kundrelation eller sin egen förmåga att hantera dessa risker. Fenomenet har skadliga konsekvenser för tillgången på banktjänster och det kan vara ett tecken på att finansinstitutets riskhantering är bristfällig.

Närmare upplysningar lämnas av

Pekka Vasara, byråchef pekka.vasara(at)fiva.fi

Bilaga                                 

Sammanfattning av temabedömningen (på finska)

1 Med den högsta ledningen avses här den aktör som avses i 2 kap. 3 § 3 mom. i penningtvättslagen.